Elbokens möjligheter och hot

Rasmus Fleischer

Genom BESÖK deltog 22 personer vid SFIS Mellansveriges teknikdag 25/10. Sex föreläsare angrep problematiken kring e-böcker från olika håll.

Mänskliga rättigheter

Förste talare var Mats Söderlund, författare och ordförande i Svenska Unescorådets Kulturutskott. Han utgick i sin föreläsning från artikel 27 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, om rätten att fritt delta i samhällets kulturella liv. Mats menade dock att ”fritt” inte är synonymt med gratis, och även om ”information wants to be free” är en sympatisk devis så är det en viss skillnad på information och litteratur. Paragraf 2 i samma artikel ger upphovsmän rätt till skydd för ideella och materiella intressen som härrör från deras verk, och Mats ville inte att hans dikter ska ”hamna på vilken jävla hemsida som helst”. Han betonade författares rätt att kontrollera hur deras verk sprids och presenteras, vilket innefattar rätten att inte alls ge ut verket som e-bok.

Mats Söderlund

Boklån via bibliotek regleras genom kapitel 2 i upphovsrättslagen. (För varje lån betalar staten 135 öre i biblioteksersättning, av vilka ca 40 öre blir ”kvar i författarens plånbok” enligt Mats. Medianinkomsten för en skönlitterär författare är ca 124 000 före skatt, inklusive sidojobb, så i praktiken lever en författare ofta på sin sambo.) Men e-boken omfattas inte av det undantag i upphovsrätten som ger biblioteken spridningsrätt, eftersom den inte sprids som ”exemplar”. E-boken betraktas i juridisk mening inte alls som en ”bok” utan som en tjänst, och kräver därför särskilda avtal med rättighetshavare. För varje lån betalar biblioteken 20 kr per Elib och av dessa går någonstans mellan 0-5 kr till författaren, beroende på förlag. Mats menade att det är problematiskt att bibliotek skriver sådana avtal med vinstdrivande företag, eftersom UNESCO:s folkbiblioteksmanifest (pdf) slår fast att biblioteket ska vara fritt från kommersiella intressen. Det behövs därför ett nytt system för e-lån, där allas behov tas tillvara – främst läsarnas, sedan samhällets, marknadens och slutligen författarens.

Fem tankar

Därnäst presenterade Rasmus Fleischer fem tankar om e-boken – eller ”elboken” som han föredrar att kalla den. Den första tanken var att elboken inte är på väg att ersätta pappersboken i Sverige. Det som möjliggjorde e-bokens breda genomslag i USA är att Amazon subventionerade sin läsplatta Kindle. Under de år som har gått sedan dess har istället iPad och andra surfplattor fått ett genombrott i Sverige. Till skillnad från läsplattor som Kindle är de inte optimerade för läsning utan för Facebook, Twitter etc.

Tanke nummer två var observationen att alla böcker idag föds som elböcker (den tryckta boken genereras utifrån en digital fil) och nummer tre att ingen kan säga vad en elbok egentligen är. Det finns ingen vedertagen definition av begreppet. Skulle vilket pdf-dokument som helst kunna räknas? Eller en blogg eller webbplats? Trots svårigheten att dra en klar gräns mellan bok och icke-bok finns det flera skäl att göra det, inte minst antikvariska och kulturpolitiska (t ex moms-subventionering av böcker). Rasmus menade att i praktiken definieras en e-bok/elbok som något som har en prislapp och är sökbart i nätbokhandlar. När vi talar om e-böcker räknar vi ju sällan Projekt Runeberg.

Den fjärde tanken var att elböcker inte går att sälja – eller för den delen stjäla, låna eller skänka bort. Ett tecken på det är det det inte finns några antikvariat för e-böcker! Ägaren av en pappersbok har en självklar rätt att sälja vidare eller ge bort den, men detta är inte möjligt med elektroniska böcker. Det enda man faktiskt kan göra med digital information är att a) kopiera den och b) radera den. Så när man ”köper” en e-bok köper man egentligen inte själva boken utan en licens att göra dessa båda saker med materialet. Och för att bibliotek ska kunna simulera ”lån” av e-böcker måste man kontrollera vad låntagaren gör i sin dator. Idag sker detta genom programmet Adobe Digital Editions, vars användarvillkor kräver att man är minst 13 år (vilket alltså förbjuder barn från att låna e-böcker via biblioteket) och att man låter Adobe samla in uppgifter om ens användning.

Detta ledde fram till Rasmus femte tanke: Elboken blir en övervakningsteknik. Biblioteken tenderar att vifta bort problematiken genom att Elib fungerar som mellanhand, men faktum är att det läsarna gör med bibliotekets e-böcker loggas av företaget Adobe. (Att informationen skickas över gränsen till USA innebär också att användarna potentiellt övervakas av både FRA och Homeland Security.) Kommersiella företag vill förstås gärna samla in så mycket information som möjligt, t ex för att genom mönsterigenkänning kunna relatera en sidbläddring vid en viss tidpunkt till en händelse i omvärlden. (I förlängningen skulle detta även kunna påverka innehållet i böckerna – när förlaget märker att många läsare lägger ifrån sig boken på sid 63 kanske de uppmanar författaren att skriva om den?) Rasmus menade att biblioteket bör fundera allvarligt över sin delaktighet i denna utveckling.

Debatt

En debatt mellan Mats och Rasmus följde, där moderatorn Peter Almerud inledde med att konstatera att förväntningarna på e-boken som en förstärkare av den långa svansen har kommit på skam. Tvärtom är det de mest bästsäljande titlarna som förstärks.

Debatten blev väldigt lugn, Rasmus och Mats var mer eller mindre överens om de flesta frågor som kom upp. Mats ansåg att biblioteken bör ha ambitionen att tillhandahålla alla e-böcker, men att det inte är en fråga att högprioritera när man har begränsade resurser. Rasmus menade att folkbiblioteken ska stå upp för sin roll som en selektiv kunskapsinstitution och inte låta sig styras av vad som efterfrågas för ögonblicket. Ingen var särskilt bekymrad över karenstider för nya titlar, utan ansåg frågan om beständighet vara viktigare. Det är inte bra att böcker plötsligt kan försvinna genom att rättighetshavarna stryper tillgången.

E-plikt

Boel Larsson

På eftermiddagen gjorde Boel Larsson från Kungliga Biblioteket en genomgång om e-plikt, dvs hur lagstiftningen kring pliktleveranser ser ut för elektroniska källor. Ursprungligen, år 1661, var pliktleveransen till för att kontrollera och censurera, men idag är syftet att förvalta kulturarvet. KB har väntat på lagstiftning kring e-plikt i många år och började på eget initiativ samla in ”den svenska delen av internet” år 1997. Två gånger per år gör en webbrobot ett svep från toppdomänerna .se, .org och .com, vilket är ”ganska unikt i världen”. Sedan 2002 arkiveras även webbplatserna för svenska dagspress. Innehåll som är dolt bakom lösenord får man inte med.

En utredning om e-plikt år 2009 ledde till en lag som börjar gälla 31 mars 2013 för en utvald grupp. De som ska leverera i detta skede är 15 myndigheter, de 10 största dagstidningarna, de 10 största tidskrifterna, rikssänd radio och TV via SR och SVT, samt Lokalradio Göteborg. Materialet det handlar om är artiklar, blogginlägg, krönikor, fotografier, rörlig bild mm. (Det kan ge problem när en webbtidning använder tjänster som YouTube för sina filmer, för dessa arkiveras ej.) Kommentarer från privatpersoner sparas inte, men om tidningen besvarar kommentarer ska svaren intressant nog sparas. E-böcker blir leveranspliktiga först år 2015 och lagen gäller inte retroaktivt.

Mer information i Boel Larssons bildspel: ”E-plikt: möjligheter och komplikationer” (ppt)

Tekniska aspekter

David Waller

David Waller, lärare och applikationsutvecklare, talade sedan om tekniken bakom e-boken/elboken. Han inledde med lite om skillnaden mellan mobilappar och webbappar. Mobilappar, ofta gjorda för antingen Android eller Apple, är väldigt olika ”under huven” eftersom de bygger på olika programspråk. Men utvecklingen går mot att den webbaserade ”stacken” blir mer kraftfull, så att allt fler saker kan löses där. David berättade att hans kunder ofta efterfrågar separata mobilappar, men många gånger kan det vara en bättre lösning att istället skapa en mobil version av en befintlig webbplats.

Under dagen hade flera föreläsare ifrågasatt e-boksmarknadens hälsa, men David menade att den lever och frodas när det gäller böcker om webbutveckling och digitala läromedel. Den har växt fram ungefär de senaste två åren, idag ligger Gleerups långt framme med sin plattform.

Frågan om vad som utgör en e-bok, eller för den delen en ”bok”, diskuterades. David visade en mobilapp som lanseras som en digital ”pekbok”, men många tyckte att den hade lite för stora inslag av interaktivitet för att klassas som en bok. Han demonstrerade även hur läsarna med en knapptryckning kan påverka en e-boks sidantal, teckensnitt mm (åtminstone i det populära epub-formatet). Läsarna har därmed stor makt över hur boken ser ut och fungerar, sådant som Mats Söderlund tidigare hade påpekat att många författare vill kontrollera själva.

Leanpub har blivit stort för tekniska bloggare. Genom den tjänsten kan man publicera e-böcker ”medan” man fortfarande skriver dem, och bjuda in läsarna att ge återkoppling på innehållet, påtala eventuella fel osv. David drog en parallell till tv-spelsindustrin. På 80- och 90-talet var man tvungen att trycka plastkassetter som sedan paketerades, distribuerades och såldes i butik. Eftersom en bugg i spelet kunde bli dyrbar att rätta till brukade man betala konsumenter för att testa produkten ordentligt innan den släpptes. Numera, när spelen har flyttat online, ger man istället ut medvetet bristfällig mjukvara, eftersom det går att korrigera fel nästan omedelbart, i takt med att kunderna upptäcker dem. Samma sak verkar nu hända i bokvärlden, åtminstone när det gäller läromedels- och teknisk utgivning – David upplever att t ex digitala matte-facit innehåller fler felaktigheter idag än för fem år sedan.

Mer information i David Wallers bildspel: Tekniken bakom elboken

Digitala bibliotek

Matt ShillDen avslutande talaren var Matt Shill från ebrary, ett ”digitalt bibliotek” med över 70 000 e-böcker i fulltext. Systemet används av över 4,500 bibliotek världen över. Matt ägnade större delen av sin tid åt att demonstrera företagets plattform, men diskuterade också olika modeller för strategiskt förvärv av e-böcker – direkta inköp, korttidslån, prenumeration mm.

Teknikdagen var som helhet väldigt uppskattad av deltagarna. I BESÖK:s målgrupp hade samtliga respondenter ett positivt eller mycket positivt intryck:

Utvärdering av teknikdagen 25 okt 2012 (pdf)

/Text: Niclas Siljedahl. Foto: Anja Leiding

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s